Crunching Numbers, Taking Names

Det är förskräckligt dålig timing att komma på att man ämnar bli vakt av lag och ordning. Med ganska exakt 300 antagna från nästan 7000 sökande blir trycket på varje utbildningsplats 1 gentemot 23. Med andra ord så går det alltså 23 sökande på varje tillgänglig plats på Polishögskolan. Klarar man sig till fystesterna har man ändå bara mellan 10-20% chans att gå hela vägen. Om vi jämför det med exempelvis läkare blir söktrycket på landets läkarutbildningar 1 gentemot 7. Detta är också det närmast konkurrerande yrket om man ser till statistiken förstahandssökande/antagen. Självfallet är det fler som söker läkarlinjen men polisyrket är alltså det i särklass mest konkurrensutsatta inför antagningen och som nybakad sökande har man idag cirka 4% chans att gå hela vägen. Notera att det kan finnas konstiga yrken (tex flygledare, officer och dylikt) som inte räknats med i SCB:s statistik över populära yrkesutbildningar, men jag har en del egen erfarenhet av dessa och jag kan inte tänka mig att de heller rår på polisyrkets säregna status. Det är dystra siffror med tanke på att det bara för ett år sedan fanns mer än dubbelt så många platser som spädde på den sökandes möjligheter till ungefär 10%, något som åtminstone inte fick en att vilja gräva en grop att lägga sig i om man drabbats av oturen att ha polis som sitt drömyrke.

Till hösten är kvoten kvinnor för första gången större än männen då dessa utgör 52% av de intagna. Jag har egentligen inte så mycket att säga om det då jag finner det ganska ointressant att prata kön. Man kan ju lugnt säga att det är på tiden åtminstone då utbildningen av tradition varit mansdominerad.

Som vanligt hamnar invandrarkvoten runt en femtedel, denna gång 19%. Problemet är att rekryteringen verkar räkna in även de som exempelvis 'bara har en norsk förälder' som invandrare i statistiken och siffran på antalet utomnordiska framtida poliselever, dit jag själv räknas in, lär tyvärr vara betydligt lägre. Min egen erfarenhet säger att det finns en del utlandsfödda som söker men att de flesta stannar redan vid svenskaprovet då det kan visa sig väl så svårt för någon som inte kunnat språket större delen av sitt liv. Väl vid CT bläddrade jag igenom den namnlista på cirka 40 personer som var där samtidigt och hittade totalt 2 med utländskt klingande namn - detta inkluderat mig själv. Därmed kan jag förhoppningsvis hjälpa till att spräcka nån seglivad myt som lever kvar på diverse internetforum om att det skulle vara lättare för kvinnor och invandrare på något sätt. Kraven är på intet sätt lägre, däremot prioriterar man säkert en kvinna gentemot en man eller en utlandsfödd gentemot en svensk om man sitter med två identiska sökande framför sig. Antagningsstatistiken talar sitt tydliga språk och det senaste året har den för första gången någonsin på ett realistiskt sätt börjat spegla det samhälle vi lever i då det nu är lika många platser för kvinnor som för män.

Statistikkällor: SCB (Populära Yrkesutbildningar), polisen.se