Maktfullkomlighetens England

Jag blev påmind om hur uppskattat och lätt det är att håna England, så what the heck. Det finns få länder jag sympatiserar mindre med, trots våra anglosaxiska band till polisstaten på de brittiska öarna. Till veckans G20-möte har ofattbara 10 000 poliser kallats in av rädsla för oroligheter bland demonstranter, detta som ett komplement till de tusen och åter tusen CCTV-kameror som varje dag, varje timme, varje sekund övervakar varenda steg Londonborna tar. Idag går det faktiskt en kamera på var fjortonde engelsman, vilket betyder att det finns miljontals kameror i landet. Ett sådant samhälle hade jag lämnat omedelbums och min förhoppning är att vi i Sverige är förnuftiga, resonliga människor som slipper gå samma öde till mötes, även om undersökningar visat att svenskarna inte har något emot att bli övervakade.

Anledningarna till att undvika Gestapo-samhällen som dessa är många. För det första säger det en del om engelsmän i regel som inte protesterar mot övervakningen och använder sig av resonemang som "Den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja" - de är helt enkelt rädda får som finner sig i att bli kränkta dagarna i ända i hopp om att kamerorna stoppar terrorister från att spränga Big Ben i smulor. Vad man inte förstår är det faktum att INGEN har rent mjöl i påsen (hade vi haft det kan vi lika gärna installera kameror i våra egna hem) och att det är outhärligt att gå runt och känna sig övervakad samtidigt som man måste tänka på vad man gör och säger hela tiden då ens privatliv ständigt kränks genom kameror och avlyssning av tele- och internettrafik. Det blir en psykisk press som jag tror att många har svårt med. Sen är det ett faktum att information läcker. Det finns flera exempel på människor i känsliga positioner i England som sålt vidare uppgifter till kriminella, det är bara att googla. I vårt grannland Norge var det för inte så länge sedan en misshandelsdömd man som fick ut uppgifter om var hans bättre hälft befunnit sig någonstans genom att utnyttja trafikmyndigheternas loggar från kameror hon passerat med sin bil. Oavsett hur tryggt det kan verka med statliga myndigheter som förvaltar informationen är det alltså ingen garanti för att denna ska förbli i säkra händer.

Sen tillkommer kanske det viktigaste argumentet, och det är den ändamålsglidning som ofta sker efter det att ett övervakningssystem varit i drift ett tag. Ett superbt exempel är ju det faktum att man från början använde kamerorna i London till trafikövervakning men upptäckte sedan att man faktiskt kan följa människors vanor och spåra bilar med dessa också. I Sverige vill man idag börja använda trafikkamerorna vi har för att mäta medelhastigheter mellan kameror för att på så sätt göra det än svårare för fortkörare. Här blir konsekvensen att människors bilåkande indirekt loggas. Jag vill kunna åka vart jag vill i landet utan att detta registreras. Jag vill inte behöva motivera varför, det ska inte behövas. Kanske är det så att kameror och övervakning hjälper till att lösa brott, men att de skulle hindra kriminella människor från att begå brott är inte fallet. En svensk trafikkamera av den nya modellen kostar ungefär 500 000 kronor, exklusive driftskostnader. Vi har nästan 1000 av dessa idag. Använd pengarna till att utbilda poliser av kött och blod istället.