If You Can't Beat The System, Join In On The Fun 4

Ungefär en månad gick tills beskedet kom på Polisens nätbaserade rekryteringsverktyg, PAS. Jag hade fått en hel del extra fritid vid det här laget och trots att jag nu studerade var det ofta polisdrömmeri i mina tankar, detta som en direkt konsekvens av att jag nu börjat få lite vittring när de inledande testerna visat sig gå bra. Samtidigt var jag tvungen att börja planera ett liv till hösten som inte innebar PHS, att inte ha en backup-plan är olikt mig och att jag ska börja plugga till någon form av yrke efter ett år av dekadent liv i det militära står helt klart. Vad det blir, återstår att se.

I början av Februari fick jag till slut beskedet som sa att jag kallats till Pliktverket i början av Mars för de sista testerna. Jag var nu bland 950 personer som innan sommaren ska bli 350 lyckliga på landets tre Polishögskolor. Detta innebar för egen del om möjligt ännu mer självrannsakning och jag började på allvar tänka mig in i att det faktiskt inte var så otroligt ifall jag till slut står där med inbjudan i handen. Har jag kommit så här långt borde ju ingenting vara omöjligt längre, var tankegångarna. Samtidigt, och än idag, räknar jag statistik och väger för- och nackdelar som ska hjälpa mig att bedöma hur mycket jag ska våga hoppas.

De två dagarna på Pliktverket i Göteborg flöt förbi fort trots att den mesta tiden ägnas åt att sitta i väntrum. Dessutom är det fantastiskt roligt med många av momenten. Hur ofta får man chansen att låta en psykolog bedöma ens mentala hälsa, gratis? Jag vet att många räds möjligheten men personligen så kände jag mest en positiv nervositet och en känsla av att jag ville få hela processen överstökad så fort som möjligt så jag kan gå vidare med mitt liv om det inte fixar sig.

En onsdag i Mars dansade jag in på garnisonen i Göteborg, log lite åt alla påminnelser från värnplikten (nitiska vaktkurer och ljudet av tjugobilar) och anmälde mig i Pliktverkets reception. Förfarandet är lite likt mönstringen inför lumpen som de flesta gör, man känner igen sig helt enkelt. Dagen började med en information från smått förvirrade rekryterare som var trevliga men förmodligen lite trötta på att dra samma visa om vad som gällde för ännu en hög med människor som gjorde anspråk på platserna på PHS. Efter detta fick jag göra en medicinsk undersökning med hörseltest, syntest, muskelstyrkemätning, urinprov, samt en allmän läkarundersökning. Personalen jobbade oerhört snabbt och den kvinnliga doktor som undersökte mig stannade i tankarna resten av dagen då hon var väldigt trevlig och sympatisk. Jag funderade till och med på att gå in och berömma henne när jag återkom dagen efter men fegade ur i sista stund och tänkte att det var bäst att inte utmärka sig allt för mycket, något jag ångrar lite idag. Efter undersökningen fick jag göra ett begåvningstest som ett underlag inför psykologsamtalet som är något jag i efterhand fått reda gått väldigt bra då jag bedömdes som "mycket lämplig" på en niogradig skala. Detta släppte en enorm mental sten från mitt bröst då jag nu är förvissad om att jag åtminstone gjorde allt jag kunde och att jag faktiskt skötte mig bra, oavsett hur utfallet blir.

Själva samtalet kändes ganska ordinärt och jag kan inte direkt påstå att jag blev grillad, psykologen var en äldre kvinna som frågade ut mig om allt mellan himmel och jord, ena stunden berättade jag om mig själv och i den andra fick jag besvara frågor om såväl moral och etik som vilket fotbollslag jag höll på. Roligt och intressant, även om det ibland kändes som att samtalet från hennes sida gick lite väl mycket på invanda mönster och rutin.

Inför dag två återstod den del jag tror är viktigast på de avslutande testerna, polisintervjun. En erfaren polis av vardera kön satt vid ett runt bord med mig på andra sidan. När jag satt mig till rätta pustade jag ut en stund då jag höll på att komma för sent på grund av Göteborgstrafiken. Sen drog samtalet igång med en längre monolog från min sida då poliserna inte vet någonting om personen de intervjuar på förhand, detta för att få en lite annorlunda bild utav den sökande antar jag. Hur det gick på denna intervju står skrivet i stjärnorna men det kändes faktiskt bättre än hos psykologen. Poliserna var trevliga, sympatiska och jag tycker i efterhand att jag fick med det mesta, även om jag innan samtalet trodde att det skulle bli betydligt tuffare frågor att ta svara på. Grillningen uteblev till stora delar och jag kunde ganska nöjd åka hem och påbörja en lång väntan som nu kommer sträcka sig över stora delar av våren, innan Maj kommer och beskedet dimper ner i PAS och brevlåda.

Det man främst slås av på dessa avslutande tester är hur många trevliga, smarta och sympatiska människor man träffar på under de två dagarna. Här finns många som säkert skulle bli utmärkta poliser och trots en lång och snårig antagningsprocess så är jag förvissad om att den fungerar då det var få personer där jag inte kunde se i en framtida uniform. Vad mig anbelangar återstår det fortfarande att se och jag får säkert tillfälle att återkomma i ämnet under våren - många gånger.